Under dessa veckor har jag fått uppleva hur pass viktigt det är att man är mentalt redo för att träna, nästan mer än att kroppen är det. Jag har kommit underfund med att den största anledningen till att det har gått dåligt för mig vissa dagar är enbart för att mitt huvud inte har varit med på noterna och matat mig med stora doser av negativitet.

 

Hur många gånger har inte tankarna "Du kan inte", "Sluta med det där" och "Det här är värdelöst" dykt upp i tankarna medans man försöker ta i lite extra på crosstrainern? Tyvärr allt för många gånger. Men med tiden så har det nu blivit enklare att låsa in dessa små demoner i små lådor längst in i sinnet och inte låta dem förstöra min dag. För när jag står där på crosstrainern så har jag faktiskt redan lyckats. Det är självklart att det inte går om jag låter bli och lägger mig i soffan och väntar på morgondagen. Men nu har jag klivit upp, satt mig på bussen, bytt om och rör på mig. Då är redan halva racet vunnet i min mening.

 

Det är nästan enbart mina tankar som har satt upp gränser, som jag nu märker är helt surrealistiska. Kan ni tänka er att jag stod och var förkrossad över att jag stod och svettades? Jag tog i mitt allra bästa och gav inte upp och istället lade jag kraft på att tycka att det var fel och vidrigt att jag svettades. Det är så himla knäppt. Nu har jag kommit över det och blir nästan lite stolt, för det betyder ju bara att jag gör rätt och min kropp arbetar. Det är OK att svettas, folk!!

Sen kan man självklart ha lite dåliga dagar, man är ju bara mänsklig. Men jag brukar bygga upp en bild framför mig om hur jag vill att mina resultat ska bli. Jag ser framför mig hur jag stolt spatserar omkring i mina jeans, hur jag går runt med magtröja för första gången i mitt liv och att jag inte kommer gömma min kropp något mer utan enbart vara stolt över den och mig själv. Genast när man har fått igång dessa tankebanor så brukar det bli lite lättare att ta i lite till.