Jag ber ännu en gång om ursäkt att bloggen har fått lida utav min internetbrist. Förhoppningsvis får vi tillbaka det igenom och jag kan uppdatera bättre och så.

 

Men nu är jag halvvägs igenom detta projekt och det går superbt för mig. Jag är inne i en period då jag inte går ner så där värst mycket, men det är enbart normalt. Så bara jag håller hoppet och motivationen uppe så kommer det rassla till snart igen! 

Mina resultat börjar faktiskt synas nu. Det blev särskilt svart på vitt när jag fick en bild ifrån sommaren, då jag var som tyngst och mådde som sämst, skickad till mig och jämförde med en jag tog i veckan.

 

Det jag har märkt nu under denna lilla fina tidsperiod är att det faktiskt är de små sakerna som man ändrar i sin vardag som ger större resultat! Det ska inte krävas extremdieter eller bantningspiller, utan små ynka val!

 

Ett av många småval jag har gjort är att jag har börjat cykla mer. Exempelvis cyklar jag ner till hamnen och hem istället för att ta bussen, det är så himla smidigt! Det tar i vissa fall kortare tid, jag får längre tid på morgonen eftersom jag inte behöver stressa för att hinna med bussen och man vaknar till när man cyklar dessa svalna morgnarna. Finns inget negativt att säga alls om detta!

 

Jag har även tänkt på att dricka mer vatten nu än innan. Ingen mer läsk alls, det släcker ju inte ens törsten och är hur onyttigt som helst. Sen finns det egentligen mycket godare än lite iskallt vatten när törsten slår till, så det så!

 

Flertal sådana här småval gör jag hela tiden, nyligen så blir det att ta lite längre promenader med hunden och även att dra ut på mina egna små powerwalks då och då när jag har lite extra tid att döda. Det är så enkelt att välja det goda över det dåliga och det ger ju resultat! 

 

Under dessa veckor har jag fått uppleva hur pass viktigt det är att man är mentalt redo för att träna, nästan mer än att kroppen är det. Jag har kommit underfund med att den största anledningen till att det har gått dåligt för mig vissa dagar är enbart för att mitt huvud inte har varit med på noterna och matat mig med stora doser av negativitet.

 

Hur många gånger har inte tankarna "Du kan inte", "Sluta med det där" och "Det här är värdelöst" dykt upp i tankarna medans man försöker ta i lite extra på crosstrainern? Tyvärr allt för många gånger. Men med tiden så har det nu blivit enklare att låsa in dessa små demoner i små lådor längst in i sinnet och inte låta dem förstöra min dag. För när jag står där på crosstrainern så har jag faktiskt redan lyckats. Det är självklart att det inte går om jag låter bli och lägger mig i soffan och väntar på morgondagen. Men nu har jag klivit upp, satt mig på bussen, bytt om och rör på mig. Då är redan halva racet vunnet i min mening.

 

Det är nästan enbart mina tankar som har satt upp gränser, som jag nu märker är helt surrealistiska. Kan ni tänka er att jag stod och var förkrossad över att jag stod och svettades? Jag tog i mitt allra bästa och gav inte upp och istället lade jag kraft på att tycka att det var fel och vidrigt att jag svettades. Det är så himla knäppt. Nu har jag kommit över det och blir nästan lite stolt, för det betyder ju bara att jag gör rätt och min kropp arbetar. Det är OK att svettas, folk!!

Sen kan man självklart ha lite dåliga dagar, man är ju bara mänsklig. Men jag brukar bygga upp en bild framför mig om hur jag vill att mina resultat ska bli. Jag ser framför mig hur jag stolt spatserar omkring i mina jeans, hur jag går runt med magtröja för första gången i mitt liv och att jag inte kommer gömma min kropp något mer utan enbart vara stolt över den och mig själv. Genast när man har fått igång dessa tankebanor så brukar det bli lite lättare att ta i lite till.