Halvvägs igenom!
Jag ber ännu en gång om ursäkt att bloggen har fått lida utav min internetbrist. Förhoppningsvis får vi tillbaka det igenom och jag kan uppdatera bättre och så.
Men nu är jag halvvägs igenom detta projekt och det går superbt för mig. Jag är inne i en period då jag inte går ner så där värst mycket, men det är enbart normalt. Så bara jag håller hoppet och motivationen uppe så kommer det rassla till snart igen!
Mina resultat börjar faktiskt synas nu. Det blev särskilt svart på vitt när jag fick en bild ifrån sommaren, då jag var som tyngst och mådde som sämst, skickad till mig och jämförde med en jag tog i veckan.
HUR SJUKT ÄR INTE DETTA?!
Åh, jag börjar nästan gråta när jag ser denna bild. Jag är faktiskt otroligt stolt över mig själv, jag tog tag i mitt liv och jag ångrar inte en sekund av detta. Mitt ansikte har fått tillbaka sin form och vissa kläder börjar bli för stora. All smärta, allt svettande och slit har varit så värt det och nu är jag så mycket mer motiverad på att fortsätta och nå mitt mål och rocka mina gamla jeans. Ser ni där ute, det går bara man ger sig den på det!!
Jullov!
Bloggen har fått ta lite jullov på senaste, därav den sämsta uppdateringen. Med tanke på att jag inte har min dator till hands så kommer jag fatta mig kort.
Jag fortsätter tappa kilon (!!!) och är numera nere på en viktminskning på 6 kilo, 10 kilo om man räknar från nyår. Det känns som om inget stoppar mig och min lycka. Som extra belöning testade jag att köpa ett par byxor i mindre storlek och vet ni vad? De passade. Hade aldrig kunnat drömma om att det skulle ske så snabbt. Jag är så otroligt lycklig och nöjd över livet så det finns inte! Tänk att lilla jag kan åstadkomma så mycket?
Uppe med tuppen!
Idag börjar jag egentligen så sent som 12:25, men ändå sitter jag här nu vid sjutiden. Kan ju kännas lite knasigt, men inte för mig! Beslutade mig igår att eftersom jag ska iväg på lussebion ikväll (där det kommer bjudas på lite onyttigheter), så kan jag faktiskt kompensera upp det, med att köra ett litet träningspass på morgonen!
Ville egentligen bara slänga in detta snabba inlägg som bevis delvis till mig själv och delvis till er att om man har viljan, finns det inget som är omöjligt! Jag har absolut inga problem att uppoffra denna sovmorgon, för att ha lättare att nå mitt mål. Heja, heja!
Livet är en dans!
Hade egentligen tänkt blogga lite innan, men lite andra saker kom emellan.Jag har nämligen ägnat både min fredagskväll och lördag till att ha dansuppvisning! Så nu idag, tänkte jag att jag kunde skriva lite om hur bra det faktiskt är att dansa - världens roligaste träningsform!!
Egentligen finns det så otroligt mycket att säga så jag vet knappt vart jag ska börja. För det första så förbränner du en hel del plus att det är en himlans bra konditionsträning. Det bästa med det är att det är ingen jobbig form av träning, den behöver inte alltid vara så seriös. Sätt på lite musik och flumma runt lite!
Sen behöver du inte vara i en dansstudio för att dansa, du kan lika gärna stå i ditt rum, vardagsrummet eller vart som helst utomhus.
Förutom att det är en underbar träningsform så är det ett perfekt sätt att lära känna sin egen kropp. Man märker helt plötsligt vad den är kapabel till och ens komplex blir mindre (i alla fall för mig!). Helt plötsligt känns inte armarna lika dallriga eller benen stora, allting blir en helhet på något sätt! Genom detta får man även ett ökat självförtroende, just för att man slutar klanka ner på sig själv lika mycket.
Jag måste även tillägga vilket bra sätt det är att uttrycka sina känslor eller att koppla bort dem för ett tag. Släpp loss allt du har inom dig och hitta din musik, så lovar jag att det kommer kännas otroligt mycket bättre. Jag brukar få lättare att ta tag i skolarbetet, just för att jag har fått koppla bort alla stressande tankar för någon timme eller två.
Ingen är varken för ung eller gammal till att börja dansa, det bevisades helt klart på uppvisningen där de minsta var runt 3 år och den äldsta var över 30+. Alla gick omkring med ett leende på läpparna och sa flertal gånger hur roligt det var att ha börjat. Jag tycker personligen alla bör testa på det någon gång, för jag tvekar på att man ångrar sig när man väl har börjat!
Min utveckling
Jag har märkt nu att den har bloggen har varit svårare att underhålla än vad jag trodde.
Jag tänkte passa på att berätta lite hur jag har utvecklats under denna korta tid som jag har sysslat med detta projekt. Har jag kommit någonvart, står jag kvar på ruta ett eller har jag mot min fasa lagt på mig vikt istället?
Om jag ska börja med min vikt så har jag faktiskt tappat två kilon! Det må inte låta så himla mycket med tanke på att jag har hållt på i lite mer än en månad. Detta är på grund av att jag har haft väldigt svårt att komma in den mentaliteten som jag har behövt för att träna. Jag har som sagt alltid varit en soffpotatis som har gjort allt för att undkomma gym och träning och nu kan jag knappt vänta tills jag är tillbaka i gymmet.
Även fast denna viktnedgång kanske inte syns så bra på min kropp, så märker jag den mentalt. Jag känner mig starkare och så mycket hälsosammare än vad jag gjorde när jag började. Jag får inte glömma att nämna att jag mår så himla mycket bättre! Finns inget bättre än när man går och lägger sig lite småöm i kroppen och man vet att man har gjort något gott för sig.
Kort och gott så mår jag superbra och nu känns inte mitt mål helt ouppnårligt. Tänk vad kul det ska bli att rocka jeansen till sommaren!
Imorgon tänker jag knåpa ihop ett litet inlägg om hur en sockergris som jag klarar av det eviga sötsuget. Missa inte!
Mördarpasset.
Förra veckan gick jag iväg på ett Bodycombat pass. Jag steg in med ett stort ego och viftade bort det Amir hade sagt om att man inte ska tro att man klarar allt på en gång. Att så länge man gör sitt bästa så räcker det gått och väl.
Jag var nästan chockad efteråt, hade inte gjort något så pass jobbigt och ansträngande i mitt liv. Orkade bara med lite mer än halva och sen gick det bara inte, kroppen låste sig på något sätt, något jag aldrig känt innan.
Så jag åkte hem till Amir med lite bitter attityd, men då kom jag på lite motivation. Att om jag inte ger upp så kan det bara gå uppåt, detta var min sämsta gång och det kommer aldrig bli sådär igen.
Så jag bokade in samma pass idag och vet ni vad? Idag gick det så himlans mycket bättre! Jag kanske inte tog i mitt yttersta hela passet och jag var tvungen att pausa en minut mitt i allt. Men annars så funkade det! Jag gick därifrån alldeles sprudlande och tänkte att det där ska bli min lilla veckotradition. Tänk så bra jag kommer bli om några gånger!
Så utpumpad och svettig, men ack så stolt!!
