Eftersom min dator kraschade typ ihop så försvann mina fantastiska bilder på jeansen och därför fick jag klippa ihop ett liten egen bild, bara så att ni vet. Därför blev också inlägget lite försenat.

Men här, mina vänner, är mina gamla jeans. Det är dessa jag kämpar för. Visst, de må vara lite utdömda på grund av märket och så, men sak samma.Ska man skriva lite bakgrund varför och så? Jo, men det var så att jag fick lova mamma när jag tjänade in min första sommarjobbslön att spendera mina pengar på ett par riktigt bra jeans med bra kvalitet, eftersom jag vanligen sliter ut jeans med ljusets hastighet. Så det blev dessa godingar. De satt som ett andra skinn och jag kände mig faktiskt hyffsat snygg i dem. Därför kanske ni förstår varför jag fortfarande håller dem kär?

 

I alla fall så har jag bara känt med tiden att de sitter tightare och tightare och nu har det kommit till den punkten då jag inte kan knäppa dem. Trots att jag har varit medveten om att mina vanor inte har varit sunda så tror jag att det var mitt riktiga wake-up call att det hade börjat spåra ur. Så istället för att vara ledsen över dem, har jag gjort dem numera till min motivation och min morot att lyckas - positivt tänkande!